Google översatt svenska

Dokument https://www.teatmik.ee/en/judgment/168995701

Google översatt

RÄTTEN ÄR RU S

Domstolen Tallinn Circuit Court

Domare Reet Allikvere, Ande Street, Kaupo Paal

Datum och plats för förordningen 09.11.2015, Tallinn

Civilrättsnummer 2-15-14492

Borgerlig proklamation Bolagsupplysningen OÜ och handling II inlämnad hos Svensk Handel AS mot avslag på data, ersättning för skadestånd, ersättning för kommentarer och ersättning för skadeståndsskador. Tvisterad domstolsdomstol i Harju County Court den 10/01/2015 en dom som vägrade erkänna åtgärden och vägrade en framställan för att få en åtgärd

Klagande och klagomål Bolagsupplysningen OÜ och IIi överklagande

Parter i målet och deras företrädare Sökande I: Bolagsupplysningen OÜ (registret kod 12497023, Asula, Pärsi by, Karksi landsbygds kommun, Viljandi län, 69110)
Sökande II: II (personligt identifieringsnummer XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX)
Svenskt förespråkare Karmen Turk är avtalsmässigt företrädd av sökandena
Svarande: Svensk Handel AB (registret 556025-8807, Regeringsgatan 60, Stockholm 103 29)

Typ av förfarande Skriftligt förfarande

UPPLÖSNING

Förordningen av Harju County Court daterad 10.10.2015 skall upphävas och överklagandet ska ogillas.
Överklagandena skall förplikta sökandena Bolagsupplysningen OÜ och II att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet.
En överklagande av en dom kan överklagas till Högsta domstolen inom 15 dagar från dagen för orderets tjänstgöring.

omständigheter

Den 29.09.2015 lämnade Bolagsupplysningen OÜ (sökande I) och II (sökande II) en rättegång med Harju County Court mot Svensk Handel AS (Svarande), som försökte avslå sökandens I för felaktig information, ta bort kommentarerna och ersätta sökanden för skadestånd på 56.634,99 EUR och till käranden, enligt domstolens bedömning, ersättning för rättvis oskadlig skada. Sökandena yrkades att ersätta rättegångskostnaderna. Tillsammans med ansökan ingav sökandena en ansökan om verkställighet och begärde svaranden att förplikta svaranden att vägra tillgång till information och kommentarer avseende sökanden som jag bifogade den 25 juli 2013. http://www.svenskhandel.se/verksam-i-handeln/sakerhetscenter/varningslistan/varningslistan/bolagsupplysningen/ på sidan.

Enligt ansökan ingick svaranden i den så kallade "svarta listan" som innehavaren hade på sin egen sida och uppgav att sökanden var involverad i bedragande och bedrägerier. Kommentaren på sidan innehåller nästan 1 000 kommentarer, inklusive kommentarer som direkt hänför sig till våld mot käranden I och hans personal och käranden II. Svaranden har vägrade att ta bort anmälningarna och kommentarerna och följaktligen har sökandens ekonomiska verksamhet i Konungariket Sverige störts och sökanden har lidit väsentlig skada dagligen. Från inlämningen av kuvertet fyllt med sökandens brev II daterad 23.04.2015 av sökandens dotter II har sökanden II inte längre kunnat koncentrera sig på arbete, lider av konstant rädsla för ångest och lider moralsk skada. Om svaranden inte publicerade den felaktiga informationen skulle hotande kommentarer ha blivit uppmanade att skriva hotande kommentarer eller omedelbart radera de hotande kommentarerna, skulle inte skadas.

Förstainstansrättens dekret

Den 10.10.2015 avfärdade Harju County Court ansökan om att erhålla sökandens påstående och vägrade att acceptera talan. Landstinget betalade kostnaderna för förfarandet till kärandena.

Vid vägran att acceptera talan åberopade domstolen § 371.1 i civilprocesslagen (CST), enligt vilket domstolen inte kommer att erkänna ansökan om talan om domstolen inte har behörighet att avgöra. Sökandena åberopar behörighet enligt artikel 7.2 i förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel I), Bryssel I (omarbetning), enligt vilken en person med hemvist i en medlemsstat kan väcka talan i en annan medlemsstat i fråga om icke-ekonomisk skada i den medlemsstaten, där skadan har inträffat eller kan inträffa.

Domstolen förklarade att i förevarande mål är artikel 4.1 i Bryssel I-förordningen som nämns ovan tillämplig på talan mot personer med hemvist i en medlemsstat vid domstolarna i den medlemsstaten, oavsett nationalitet, i detta fall Konungariket Sveriges domstol. Enligt artikel 5.1 i Bryssel I-förordningen får personer som är bosatta i en medlemsstat endast väcka talan vid en domstol i en annan medlemsstat i enlighet med artiklarna 2-7 i detta kapitel. anges i avsnitt.Domstolen gjorde sökandena uppmärksam på det faktum att det i förevarande fall inte är möjligt att tillämpa artikel 7.2 i vilken en person med hemvist i en medlemsstat kan väcka talan i en annan medlemsstat i fråga om oegentlig skada i domstolen på den ort där skadan inträffade eller kan äga rum . Det framgår inte av ansökan att skadan skulle inträffa i Republiken Estland.

Sökandena hänvisar till punkt 34 i domstolens dom i mål C-441/13, Pez Hejduk mot EnergieAgentur.NRW GmbH, men domstolen finner att det av sökandena inte anförda beslutet är relevant. Omständigheterna i den överklagade domen skilde sig väsentligt från de omständigheter som beskrivs i ansökan. Begäran om förhandsavgörande från domstolen avser tolkningen av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i brottmål

Begäran om förhandsavgörande har gjorts i ett mål mellan sökanden i Österrike och svaranden i Tyskland, avseende åsidosättande av upphovsrätten, i den mån svaranden offentliggjorde fotografier av sökandens webbplats utan sökandens samtycke.

I det här fallet är det inte en upphovsrättslig tvist, men det är irrelevant att avvisa de felaktiga uppgifterna, att ansöka om skadestånd, att kräva att kommentarer tas bort och att ansöka om skadestånd för skadeståndsskador och, på grund av innehållet i domstolsbeslutet, att göra en parallell från EG-domstolens dom. När det gäller den omtvistade domen har sökanden åsidosatt det faktum att det fanns upphovsrättsligt tvist om fotografierna. Förekomsten, existensen eller intrånget i upphovsrätten är inte beroende av det språkliga sammanhang som används för att publicera arbetet. Bilden är också förståelig för tittare utan ett språkligt sammanhang. Dessutom är det inte nödvändigt att tolkar förstår varandra i Österrike och i Tyskland. I förevarande fall publiceras de omtvistade uppgifterna och kommentarerna på svenska. Dessa kommentarer och uttalanden är inte förståliga för personer som bor i Estland utan tolkens förmedlare, vilket gör förståelsen av kommentarer och felaktiga uppgifter i stor utsträckning beroende av det språkliga sammanhanget.Påståendet att sökanden skulle ha lidit skada i Estland är inte motiverad och underbyggd av sökanden. Enligt ansökan var den skada som en juridisk person hade i form av inkomstförlust hänförlig till sökanden, och sökanden har påpekat att omsättningen i svenska kronor har minskat. Hänvisningarna till svenska kronor vittnar om att skadan till sökanden jag faktiskt har inträffat i Sverige och bakgrunden till ansökan är inte motsatsen. I ansökan anges också att sökanden är verksam i alla skandinaviska länder. Det framgår följaktligen av ansökan endast att jag inte skadade sökanden i Estland. I sökandens del II syftar sökanden till att fastställa den otillbörliga skada som sökanden har lidit i skrivelser som skickats till honom i Estland. Ansökan indikerar emellertid inte hur svaranden hänför sig till sändningen av bokstäverna påstås.Sökanden har inte hävdat att svaranden skulle ha skickat honom ett brev. Följaktligen är svaranden som är ansvarig för den oekonomiska skadan som orsakats av att skicka otillfredsställande meddelanden inte.

I enlighet med punkt 37 i domen är domstolarna i andra medlemsstater i allmänhet i enlighet med artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 och i princip territoriellt att fastställa skadan som orsakats av deras upphovsrätt och närstående rättigheter på deras eget territorium, eftersom de först och främst är i en bättre position att bedöma huruvida de garanterade rättigheterna i den berörda medlemsstaten faktiskt har åsidosatts och för det andra att fastställa vilken typ av skada som uppstått. I det här målet har sökandena klart framhållit i sitt yrkande om att sökandens ekonomiska verksamhet i Konungariket Sverige är förlamad och att sökanden varje dag drabbas av materiella skador. Därför bör domstolen i enlighet med denna dom vara behörig att bedöma den skada som sökanden påstås ha lidit, i hans egna ord blev han lam i Sveriges rike. Sökanden har också i hela ansökan hänvisat till gällande lagar i Estland och deras åsidosättande av svaranden, men ansökan anger inte hur den estniska lagen är tillämplig under de omständigheter som beskrivs i ansökan.

Dessutom framhåller domstolen att klagandena endast har åberopat skadeståndsansvaret, men har inte fullt ut beaktat det faktum att alla bevis som lämnats in till domstolen finns i det ursprungliga svenska, och det kan därför inte logiskt konstateras att skadan inträffade automatiskt i Republiken Estland. Det faktum som sökanden har framlagt att den aktuella webbplatsen var tillgänglig i Estland kan inte automatiskt utgöra grunden för att den civilrättsliga ärendet löses i den estniska domstolen. Domstolen har 237 sidor svenska kommentarer, men det är domstolen

Enligt ovannämnda förklaring är personer och företag som lever i Estland inte lättförståeliga.

På samma sätt har klagandena vid sin prövning av behörighet endast åberopat den plats för den skada som sökanden påstås ha lidit, och helt och hållet ignorerar det faktum att det inte var sökandens enda krav mot svaranden. Vad gäller avslaget på uppgifterna, skyldigheten att ta bort kommentarer och påståendet om skadestånd har sökandena inte bedömt behörigheten. Dessa krav kan inte vara föremål för den estniska domstolen enligt Bryssel I-förordningen. Sökandena har inte underbyggt att de omständigheter som anges i ansökan skulle störa sökandens beteende i Estland, eftersom det inte har lämnats några relevanta bevis. Domstolen påpekade att den uppfattning som sökandena har gjort gällande att sökandens affärsmodell fungerar i alla de skandinaviska länderna på ett sådant sätt att avtalen ingås mellan en utländsk person och käranden, alla kontraktsavgifter överförs till den estniska föreningen och det finns ingen sökande jag i utlandet betyder inte att skadan skulle ha inträffat i Estland. En beskrivning av de omständigheter där sökandena ingått avtalsförhållanden i sin kommersiella verksamhet är inte en grund för att väcka talan vid en estnisk domstol. Sökandena själva har angett att skadan orsakas i Sverige.

Det framgår av ansökan att sökandena inte korrekt har förstått artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen. Förstainstansrätten förklarade att även om det framgick av ansökan att artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen var tillämplig skulle detta vara selektiv behörighet. Följaktligen är sökandens motivering i ansökan, där sökandena har gjort gällande att skadan orsakats i Sverige, men enligt artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen är behörigheten i Estland felaktig. Domstolen noterade dessutom att de sökandes påståenden var oklara och inte skulle kunna verkställas i händelse av en dom som avgavs i förevarande mål. Sökandens begäran nr 6, "Att kräva att Svensk Handel AB tar bort kommentarer", är oklart, eftersom kravet inte uppstår vilka av kommentarerna som ska exakt tas bort av de tilltalade.

Mot bakgrund av det ovanstående har den estniska domstolen, i enlighet med bestämmelserna i internationell jurisdiktion, inte rätt att förstå ärendet i denna fråga. Fakta i den ansökan som lämnas in avser Sveriges jurisdiktion. 70 § 1 mom. I KK föreskriver att det i enlighet med bestämmelserna i internationell jurisdiktion bestäms när ett ärende kan höras i en estnisk domstol. 70 § 2 mom. I KK föreskriver att en fråga ska vara föremål för den estniska domstolen om den estniska domstolen eller domstolen beslutar det i enlighet med behörighets- och domstolsreglerna eller enligt ett domstolsavtal, om inget annat föreskrivs i lag eller internationellt avtal. I enlighet med 70 § 4 § 1 mom. I KK gäller bestämmelserna i civilprocesslagen om internationell jurisdiktion endast i den omfattning som inte föreskrivs i Bryssel I-förordningen.Domstolen har förklarat att det i förevarande mål inte är fallet för den estniska domstolen enligt Bryssel I-förordningen.

På grund av bristande behörighet vägrade domstolen att avgöra på grundval av 371 § 1 mom. Eftersom domstolen vägrade att acceptera ansökan, förkastade domstolen framställningen för att säkra talan. När det gäller ansökan om skydd för fordran uppgav domstolen vidare att sökanden i sin ansökan, i enlighet med en ansökan om skadeståndstalan, väckte sin ansökan tillfredsställande. Sökandenas anspråk i punkt 6 i ansökningarna kan i princip inte godtas av sökandens yrkande i ansökan om att få anspråk att tillgodoräknas. Ansökningar om verkställighet kan emellertid inte fungera som en omedelbar tillfredsställelse av ansökan. Domstolen hänvisade till domslutet i kkp 383 (11), enligt vilket domstolen endast ska väcka talan mot en fordran om garantin beviljas minst 5 procent av fordran, men inte mindre än 32 euro och högst 32 000 euro. Den ansökan som sökandena lämnat in visar inte att sökandena hade betalat säkerheten.Samtidigt har sökandena väckt talan till domstolen bland annat. Mot bakgrund av ovanstående överlämnades ansökan om verkställighet till domstolen med allvarliga brister, vilket skulle utesluta tillfredsställelse av begäran om säkerhet, även om domstolen var behörig att behandla ansökan.

På grundval av 372 § 4 mom. I KK väckte domstolen överklagandet med bilagorna till käranden. Enligt domstolens § 372.6, om domstolen vägrar att acceptera ansökan och returnerar den genom en dom, anses det att ansökan inte har lämnats in och att kravet inte har varit föremål för talan vid domstolsförfaranden. Vid fördelning av rättegångskostnader har domstolen beställt domstolen från § 168.1 i strafflagen, enligt vilken sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna om domstolen vägrar att godkänna ansökan och returnera den.

Regulatory Complaint

Den 19.10.2015 ifrågasätter klaganden domstolen av länsdomstolen och begär att åtgärden ska vidtas.

Enligt framställarna har länsdomstolen felaktigt funnit att det här fallet inte är föremål för den estniska domstolen, och domstolen har missförstått tolkningen av domstolens rättspraxis eller domstolens rättspraxis eller att det inte är fråga om domstols behörighet i Estland. Sökandena anser att tvisten är föremål för den estniska domstolen, eftersom resultatet av den skadliga handlingen anländer till Estland, det vill säga här är platsen där skadan uppstår, i Estland är sökandens intressen centrerade och principen om tillgång till Internet gäller också. Sökandena har dessutom påpekat att domstolens motivering i förhållande till sökanden II i stället är en fråga för domstolen att fastställa - domstolen har bedömt huruvida en viss handling och den påstådda skada kan vara relaterade till varandra i ett kausal förhållande. Utvärderingen av sådana rättsinstitut är emellertid inte lämplig i det skede av den åtgärd som vidtagits.

Vad beträffar tolkningen av artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen har sökandena, med hänvisning till domstolens rättspraxis, upprepade gånger hävdat att "den plats där skadan inträffade eller kan uppstå" tolkas på så sätt att den plats och skada som orsakats av skadan Artikeln ger enligt domstolen sökanden möjlighet att välja om det ska gå till domstol i det område där skadan orsakade skadan eller den plats där skadan inträffade. Sökandena håller inte med länsdomstolens intryck att det för skadan i Sverige inte längre är nödvändigt att granska var skadan har uppstått vid fastställandet av jurisdiktion.Sökandena anser att Republiken Estland är orsaken till skadan som ett resultat av en skadlig handling i Estland och sökandens intressen i Estland, och den så kallade tillgänglighetsprincipen gäller också.

För att kunna avgöra vilka domar som EG-domstolen har för att tolka begreppet "skada", är det nödvändigt att fastställa vilken överträdelse av rättigheter som är i förevarande fall. Det beror på att domstolen redan har uppgett att den plats där skadan inträffade i den mening som avses i bestämmelsen kan variera beroende på vilken rättighet som påstås ha åsidosatts, men också det faktum att risken för skada som uppstår i en annan medlemsstat beror på påstådda Den lag som åsidosatts är skyddad i den medlemsstaten. Domstolen har i exemplet registreringen av ett varumärke gjort gällande att "i motsats till den situation där en person finner att hans rättigheter för den person som skyddas i alla medlemsstater har kränkts, är det skydd som beviljats av det nationella varumärket i princip begränsat till den berörda medlemsstatens territorium, att åberopa. "I förevarande fall har sökandens grundläggande rättigheter, som är skyddade i alla medlemsstater, inklusive Estland, brutits. Vilseledande faktiska indikationer och olämpliga bedömningar av sökanden har också brutit mot sökandens grundläggande rätt till verksamhet. Sökandena påpekar vidare att enligt domstolens rättspraxis är skadans uppträdande den plats där den händelse som ledde till det utomobligatoriska skadeståndet uppstod. I fråga om Internet har domstolen konstaterat att artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen ska tolkas så, att om personens rättigheter påstås ha brutits av informationsinnehållet som publiceras på webbplatsen, kan en person som finner att hans rättigheter har kränkts anspråk på skadestånd för all skada antingen till domstolarna i det land där sökanden är belägen eller till domstolarna i det land där centrumet för sina intressen är belägen. Den plats där personens centrum är intressant motsvarar

Enligt domstolen, i allmänhet, till sin bostadsort och därmed till en juridisk person i allmänhet sin bosättningsort. Sökanden Jag, hans personal och kontor är baserade i Estland. Sökandens ledning och anställda agerar och bor i Estland. Samtliga avtalsavgifter betalas till den estniska föreningen, och det finns ingen representation eller filial av sökanden jag i utlandet.Konsekvensen av en skada som uppstår i Estland, och det är just i Estland, är därmed sökandens centrum.

Sökandena håller inte med länsdomstolens bedömning att Pez Hejduki, som innehåller tillgänglighetsprincipen, inte är relevant. Landstinget fann att det faktum att sökanden gjorde gällande att den aktuella webbplatsen var tillgänglig i Estland inte automatiskt kan ligga till grund för en civilrättslig fråga i en estnisk domstol. I samband med den angivna lösningen hävdade tingsrätten bland annat att bilden är förståelig för tittarna utan språklig bakgrund och att personer som bor i Österrike och Tyskland inte behöver tolk för att förstå varandra. För sökandena är revisionsrättens resonemang ny och, enligt sökandens bästa, har denna anledning inte åberopats av domstolen. Sökandena påpekar att språkanalys är en del av bedömningen av "hänvisningskriteriet". Enligt ett antal domar från domstolen föreskrivs dock inte i artikel 5.3 i förordningen att den aktuella webbplatsen ska "riktas" till den medlemsstat där den domstol som väckts har väckts. Det faktum att webbplatsen inte adresseras till den medlemsstat där domstolen har väckt talan i ärendet är därför inte relevant för att fastställa behörigheten för att bestämma den plats där skadan inträffade. Enligt sökandena är det tillräckligt att i enlighet med artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen för att fastställa den plats där skadan inträffade, säkerställa att en webbplats som bryter mot universella rättigheter är tillgänglig i den medlemsstat där den är belägen.

Vad gäller behörigheten i sökandens del II påpekar sökandena att skadeståndet är Estland, eftersom de psykiska lidanden och överlevande som leder till kränkningar av enskilda rättigheter äger rum i Republiken Estland. Därför är sökandens behörighet i del II, enligt artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen, Republiken Estland. Dessutom är sökandens andra bostadsort Estland. Således är den estniska domstolen i detta fall behörig att bedöma tvisten i del II av käranden.När det gäller sökandes påståenden om avslag på uppgifter, avlägsnande av synpunkter och ersättning för icke-ekonomisk skada, har länsstyrelsen underlåtit att förklara varför sådana påståenden inte kan bli föremål för den estniska domstolen i Bryssel I. Sökandena håller inte med revisionsrättens slutsats. Med hänvisning till artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen påpekar sökandena att samtliga påståenden och rättsmedel som sökandena har tillgång till är relaterade till det faktum att svaranden har orsakat sökandens skadestånd utan avtalsförhållanden och att skadan begåtts i Estland. Det förefaller inte på något sätt att i en sådan situation behöver några andra tredje bestämmelser i Bryssel I-förordningen analyseras. Följaktligen utesluter användningen av rättsmedel förutom skadeståndsanspråk och andra typer av skadeståndsanspråk inte den estniska domstolens behörighet i det här fallet.

Vidare fortsätter

Harju County Court bekräftade överklagandet, avfärdade det och skickade det till Tallinns Circuit Court för granskning och resolution på grundval av § 663.5 i CCM.

Kretskretsens läge

Krigsdomstolen har, efter att ha granskat dokumentationen, konstaterat att förordningen av Harju County Court den 10.1.2015 är laglig och motiverad, och påståendet av överklagandet överklagar inte upphov till upphävande av landstingsrätten.

I enlighet med 657 § 1 § 1 § och § 659 i KK ändrar kretskortet inte länsstyrelsens dom och avvisar överklagandet. Som svar på en dom i överklagande noterar kretskommissionen att de hänvisningar som sökandena har gjort i både ansökan och överklagandet till domstolen i mål C-441/13, Pez Hejduk mot EnergieAgentur.NRW GmbH, punkt 18, där domstolen avgjorde EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som avses i domstolens rättspraxis, enligt vilken uttrycket "plats där skadan" används i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 händelsen har ägt rum eller kan äga rum "beaktades såväl i händelse av att skadan inträffade och i händelse av att den händelse som orsakade skada inträffade, vilket följaktligen kan svaranden enligt klagandens val bli väckt antingen i en eller annan domstol i den behöriga domstolen. Vid tolkningen av dom av domstolen i artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 anser tribunalen att tolkningen av artikel 7.2 i förordning (EU) nr 1215/2012 (Bryssel I), som är identisk i huvudsak med förordning Nr 44/2001. Oavsett omständigheterna i förevarande tvist skiljer sig avsevärt från dem i domstolens dom, följaktligen kan sökanden i artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen följaktligen, om den plats som orsakade skadan och den plats där skadan inträffade är annorlunda. och enligt domstolens tolkning av den relevanta bestämmelsen, huruvida man ska gå till domstolen på den plats som orsakade skadan eller den plats där skadan inträffade. Det är emellertid också viktigt att beakta domstolens dom i mål C-441/13, Pez Hejduk mot EnergieAgentur.NRW GmbH, citerad i punkt 19 ovan, enligt fast rättspraxis att de behörighetsregler som föreskrivs i artikel 5.3 i förordningen bygger på en tvist och den mycket nära kopplingen mellan den plats där skadan inträffade eller den plats där kapaciteten uppstår, vilket motiverar domstolens behörighet för att säkerställa en rättvis rättsförvaltning och en sund förvaltning av förfarandet.

Sökandena, på samma sätt som i det föregående förfarandet, offentliggör ett klagomål i en dom om att skadan orsakades i Sverige men anser att skadan inträffade i Republiken Estland. Enligt påståendet att Republiken Estland är på plats där skadan inträffar har sökandena kommit till slutsatsen att skadan utförs i Estland, i Estland är kärandens intressen och webbplatsen där de universella rättigheterna bryts är tillgänglig i Estland. Dessutom har sökandena i klagomålet angett att för att avgöra vilka domar som EG-domstolen har för att tolka begreppet "skadeställe" är det nödvändigt att fastställa vilka rättigheter som har åsidosatts i förevarande mål. Sökandena har gjort gällande att sökandenas grundläggande rättigheter, inklusive sökandens grundläggande rätt till näringsverksamhet, skyddade i alla medlemsstater, inklusive Estland, i förevarande fall har åsidosatts. Kretskammaren är inte överens med sökandens argument och anser att de inte tillåter att skada uppstår i det aktuella fallet i Republiken Estland för att anses vara eller följaktligen väcka talan enligt estnisk lag i enlighet med artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen. Hovrätten motiverar sin ställning enligt följande. Enligt kretskretsen har sökandena i grund och botten inte underbyggt och bevisat sökandena den skada som uppstod i Estland i klagomålet. Den motsatta slutsatsen kan inte härledas från klagomålen i överklagandet, enligt vilken sökandens första intressen ligger i Estland på grund av sin ledning, anställda och kontor i Estland. Enligt vad som anförts i ansökan, enligt vilken sökanden jag lidit skada på sin ekonomiska verksamhet i Sverige samt sökandens omsättning i svenska kronor som avses i ansökan, att sökandens I-verksamhet i den svenskspråkiga databasen i webbmiljön, www.bolagsupplysningen.se och det faktum att sökanden är tillgänglig från handelsregistret Såsom framgår av årsredovisningen för 2014 är hela sökandens ekonomiska verksamhet i Sverige att tillhandahålla tjänster till svenska kunder, det finns ingen grund för klagomålet att sökandens intressen ligger i Estland. Krigsdomstolen delar inte heller överklagandet i överklagandet, enligt vilket det för att fastställa den plats där skadan inträffade i den mening som avses i artikel 7.2 i Bryssel I-förordningen är tillräcklig om webbplatsen som bryter mot universella rättigheter är tillgänglig i den medlemsstat där den är belägen.

Det faktum att den aktuella webbplatsen var tillgänglig i Estland kan inte automatiskt utgöra grunden för det faktum att den civila domstolen har behörighet att lösa den estniska domstolen. Landstingsdomstolen påpekade att de svenska språkområdena som publicerats på webbplatsen inte förstår de personer och företag som bor i Estland utan översättning, är ett av de kriterier som inte tillåter att fakta i detta ärende jämförs med Pez Hejduk mot EnergieAgentur, som sökandena har citerat i dom av domstolen nr C-441/13. NRW GmbH och domstolens slutsatser. I detta hänseende ansåg domstolen rätten att sökandens hänvisning till EG-domstolen C-441/13 var irrelevant, eftersom den domen som nämnts var en upphovsrättslig tvist mellan käranden i Österrike och svaranden i Tyskland i samband med offentliggörandet av svaranden på fotografier gjord av svaranden på webbplatsen utan medgivande från sökanden . Kretsrätten instämmer med skälen till länsdomstolen och i detta avseende är det inte nödvändigt att upprepa länsdomstolens motiv.

I beslutet om hänskjutande åberopade sökandena bland annat punkt 32 i domstolens dom i mål C-170/12, Peter Pinckney mot KDG Mediatech AG, där domstolen har betonat att den plats där skadan kan uppstå kan variera beroende på vilken typ av lag som har åsidosatts. Sökandena har felaktigt dragit slutsatsen i klagomålet att om sökanden jag som juridisk person har offentliggjort felaktiga faktiska och olämpliga värden är detta ett brott mot etableringsfriheten för en juridisk person som en grundläggande rättighet. Kretsrätten förklarar att friheten att bedriva verksamhet som en grundläggande rättighet inte skapar för de juridiska personerna den grundläggande rätten till skydd av ära och värdighet som föreskrivs i 17 § i konstitutionen. Följaktligen kan de omständigheter som sökandena har framlagt inte utgöra ett åsidosättande av sökandens etableringsfrihet som en grundläggande rättighet. Därför tillåter argumenten i klagomålet om kränkning av kärandens rättigheter i Estland inte att slutsatsen är att den estniska domstolen är behörig att lösa frågan.

Mot bakgrund av ovanstående omständigheter, enligt Circuit Court, kan sambandet mellan denna tvist och de estniska domstolarna inte betraktas som att motivera den estniska domstolens behörighet för att säkerställa en rättvis rättskipning och en rationell förvaltning av förfarandet. Revisionsrätten anser att rättegångsförvaltningens korrekta funktion, en korrekt organisation av förfarandet och en korrekt efterlevnad av svarandens rättigheter är möjliga genom sökandes överklaganden vid domstolarna i Konungariket Sverige. På samma sätt skulle frågan om behörighet i frågan inte överensstämma med målet om förutsägbarhet av behörighet, eftersom svaranden som verkar i Konungariket Sverige och uppgifterna inte rimligen kan förutse att han på grund av uppgifterna som publiceras i svenskspråkiga medier väcks till domstol i Republiken Estland.

Eftersom överklagandet av överklagandet avvisas av ovanstående skäl ska kostnaderna för överklagandet av överklagandet bäras av sökandena enligt § 171.1 KS.

/ Signerad digitalt /

Reet Allikvere

/ Signerad digitalt /

Ande Street

/ Signerad digitalt /

Kaupo Paal

Förordningen upphävdes delvis av Högsta domstolen den 23 mars 2013

UPPLÖSNING

1. Begära en förhandsavgörande från domstolen om följande frågor:

1) Skall artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tolkas så att när en persons rättigheter påstås ha åsidosatts på honom på Internet kan personen väcka talan mot avvisande av oriktiga uppgifter och avlägsnande av synpunkter som kränker hans rättigheter vid domstolarna i varje medlemsstat inom vars territorium informationen som publiceras på internet är lokaliserad eller tillgänglig på den medlemsstaten?

2. Skall artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tolkas så, att en juridisk person vars rättigheter har påstås ha åsidosatts på Internet avslöjande av felaktiga uppgifter och avlägsnande av kommentarer om honom, kan avslaget på uppgifterna, avlägsnandet av kommentarerna och påståenden om ersättning för väsentlig skada som orsakats av offentliggörandet av felaktiga uppgifter på Internet tillämpas på alla domstolar i det land där hans / hennes intressen är belägna?

3. Om svaret på den andra frågan är jakande är artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tolkas så att

- Den juridiska personens centrum ligger och därmed kan förlusten av en juridisk person antas i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte. eller

- juridiska personer huvudsakliga intressen, och därför en juridisk person för att bestämma platsen för skada måste ta hänsyn till samtliga omständigheter, som en juridisk person bosatt och verksamhetsort, kund plats och ingående av transaktioner i modellen?

2. Tilldela Bolagsupplysningen Ltd hävdar att vederlägga felaktig information, kommentarer, engagera och avlägsna material skada 56,634 euro 99 cent av förståelse och II, kravet på icke-ekonomisk skada i förståelsen av oberoende förfaranden. Order II tog en civil ärendenummer 2-15-14492 lösningar.

3. Om du vill upphäva Tallinn Circuit Court den 9 november 2015 och Harju länsrätten den 1 oktober 2015 en dom i ett fall civil nr 2-15-14492 långt som domstolarna inte ta den andra applikationen i förståelsen av ideell skada. Skicka fråga II i ansökningsförfarandet för att ta tillbaka till Harju länsrätten.

4. I överklagandet upprätthålls.

5. Stoppa Ltd Bolagsupplysningen ansökningsförfarandet tills EG-domstolen beslut om ikraftträdandet av denna resolution om de frågor som anges i punkt 1.

Leta i den här bloggen

Företagsopinion